Här kommer bilderna från klippstaden Petra som flera frågat efter/Here are the photos from rocket town Petra that some of you asked for.
Vy från hotellbalkongen över Wadi Mousa-byn. Här sov vi över för att kunna komma tidigt till Petra. / View from the hotel balcony over Wadi Mousas Village. We slept here to be able to get to Petra early in the morning.
Här ser man första tecknen på att man kommer att uppleva någonting stort. Grottor och pelare uthuggna i berget./Here are the first signs that tells us that we are going to experience something great. Caves and pillars cutout in the mountain.
Vi går här i Siq, klyftan i klippan som är den mest berömda entrén till staden. Här var egentligen vatten, men man byggde en damm för att skapa entrén (om jag fattade rätt av vad den arabiska guiden sa på sin knasiga engelska). På bilden jag, Nic och just guiden. /We walks in Siq, the cleft in the rock that is the most famous entrance to the city. It used to be water here, but they built a pond to create the entrance (if I got the arabic guide correctly from his peculiar English). On the shot: me, Nic and the very guide.
Väldigt djup klyfta. /Very deep cleft.
Efter en timmes vandring i damm uppenbarar sig den mäktiga synen av Skattkammaren (känd från bl a Indiana Jones). /One hour dusty walk later, the mighty view of the Treasury appears (known from for instance Indiana Jones).
Fler än oss hade upptäckt den. Skit. /More people than us had obviously discovered it too. Shit.
Den snygga, lilla gubben inristad i väggen är inte graffitti, det var ett tecken på att det fanns ett café för karavanerna här. / The pretty, little dude carved in the wall is not graffitti, but a sign that told that it’s a café here for the caravans.
Här säger vi hejdå till guiden och fortsätter två timmar till, trots skyltar som säger ”varning för livet”. I det här läget förstår vi inte vad som kan vara så farligt. /We say byebye to our guide and continues for another two hours, despite signs saying ”danger for life”. At this moment we don’t know what can be so dangerous.
Efter ytterligare en timmes vandring förstår vi skyltarna. Klippvägen är stundvis högst en och en halv meter bred. Om man snubblar är det minst hundra meter fritt fall innan man landar. Det mest förvånande var att det fanns galenpannor som red på åsna upp för vägen. Feta, modiga människor. /One more hour later we understand the signs. The rocky road are at some places not more than 60 inches wide. If one stumbles, there are approx. 330 feet free fall to the bottom. The most surprising was that there were weirdos riding donkeys up the road. Fat, courageous people.
Efter totalt två och en halv timme är jag slut och tror att jag kommer att få en hjärtattack. Jättevarm i huvudet och på riktigt funderar på att stanna och vända tillbaka. Då kommer hon; en glad mamma med bebis på magen och kasse, som traskar obekymrat ner. Så kunde det ju inte sluta. Kan hon kan jag. Jag drack vatten och gick vidare. / After in total two and a half hour I am exhausted and think I’m going to have a heart attack. Super warm on my head and for real thinking of just stopping and turn back. Then she comes; a happy mom with a baby on hear stomach and a bag in her hand. It just couldn’t end like that. If she can, I can too. I drank some water and continued.
Till slut kom vi hit, till ad-Deir, Klostret, ursprungligen för minnesfester. Har varit där. Gjort det. Gör inte om. Coolt. / Finally we came here, ad-Deir, the Monastery, originally a hall for memorial feasts. Been here. Done this. Not doing it again. Cool.
De j-a italienarna är överallt. Those D-word Italians are everywere. (No offense Loreta and Giovanni, we love you.)
Som först att upptäcka platsen, reste jag förstås landsflaggan som jag naturligtvis hade med mig eftersom jag förstod att jag skulle upptäcka något stort (nädå, nån landsman hann tänka det före mig). /As being first human on earth discovering this amazing place, I naturally raised the flag of my nation, a flag I of course had in my pocket as I understood I was going to discover something magnificent (well, no, a countryman did think it before me).
Resor/Travelling
Senaste kommentarer