I går körde vi lilla tolvslaget fem timmar tidigare än vanligt. Pommac och fotglas på en pall ute, miniraketer och småsmällare som lät mest ”plipp”. Samtidigt började de första fina raketerna lysa upp himlen över Knivsta. För varje riktig smäll skrek Siri: ”Gott nytt år till alla i hela världen!”
Vid tolvslaget, när hela himlen exploderade i färger och smällar, då sov de två juvelerna gott. Vi vaknade, tackochlov, och såg skådespelet i morgonrockar i varma, sköna lägenheten.
Vid frukostbordet konstaterade Siri att pappas raketer inte var riktiga. Nästa år ska dom vara större, fast bara lite.
”Men jag tar ändå med mej mina höronskydd, för man vet inte om dom små raketerna också låter ‘poff’ och ‘pang’.”
—
Yesterday we had little twelve o’clock five hours earlier than usual. Alcohol free champagne and glasses on foots on a footstool outside. Mini fireworks and crackers that at the most sounded ”plipp”. At the same time the first big skyrockets hit the heaven of Knivsta. After each of them, Siri shouted.”Happy New Year to everybody in the world”.
At midnight, when heaven exploded in colours and bangs, our angels slept like – babies. We, though, thankgod, woke up and saw the act in our robes from our warm, cozy flat.
At breakfast Siri remarked that daddys skyrockets was not real ones. Next year they have to be bigger, but just a little bigger.
”But I will anyhow bring my hear defenders. You don’t know if even the small skyrockets sounds ‘poff’ and ‘bang’.”
Ord/Words, Vardag/Everydaylife
Senaste kommentarer