I går tvingade Mårten mig att skaffa en jobbtelefon. Den privata jag har är alltid urladdad och det är inte konstigt. Den är fem år gammal. Jag är en riktig stenålderstjej. Men nu har jag en telefon med 400 standbytimmar. Och – en okej kamera! Så nu ska det börja bli bilder på bloggen!
Nu ska jag bara lära mig hur den fungerar. Det kan ta en stund.
Vad blev det för telefon? En Nokia 5800, Nokias svar på Iphone.
Yesterday Mårten forced me to get a work phone. The private is always out of battery, which isn’t that strange – the phone is five years old. I’m a stone age girl. But the new one has 400 standby hours. And – a fairly good camera! So now it’s going to be more photos on the blog!
I just have to learn how it works. It might take a while.
What phone is it? A Nokia 5800, Nokias answer to Iphone.
Satt mig vid datorn och samtidigt skannat över vardagsrummet. Kläder, leksaker och annat knas på golvet. Dags att städa. Igen. Ett göra som aldrig tar slut. Periodvis kan jag tycka att löpande arbete kan vara skönt att ägna sig åt. Då hinner man tänka och drömma. Men inte idag.
Mitt öga fastnar på en apa i plast. Den har en skön historia: Just nu är Thea väldigt ivrig på att lära sig ord. En dag kunde hon säga ”apa”, sen dess är allt apor och hon med stor förtjusning ropar ”apa” då och då. En vardag kom Thea från dagis. Och började sin apalek. Den här gången inte bara med ord utan oxå rörelser. (hon tog sig i skrevet och gick apaktigt samt ropade APA APA APA). Gud vilken duktig flicka tänkte jag, kan hon redan imitera djur! Så för att vara stöttande mamma ropade jag med APA APA.. och försökte göra aprörelser. men strax efter börjar Thea gråta och ändå mer ivrigt ropa efter apa. Jag tänkte oj ..hon kanske gjort nåt i blöjan och det svider.. Ner med strumbyxa och därifrån hoppar upp en apa i plast. Vilket Thea blir jätte glad över och ropar så högt hon kan APA.
Nu grunnar vi hur ska vi få apan tillbaka till dagis utan att hon saknar henne.
Sat down by the computer, scanned the livingroom. Clothes, toys and other junk on the florr. Time to clean. Again. A duty never ending. From time to time I like doing routine work. It gives me space to think and dream. But not today.
My eye fell on a plastic monkey. It has a sweet story: Right now, Thea is very eager to learn words. One day she could say ”monkey” (apa, in swedish), since then everything is monkies – she happily shouts ”apa” from time to time. One day after daycare she starts doing the monkey game. This time not only with words but with moves to (took herself in the grunt walking like a a monkey shouting APA APA APA). Good what a great girl I have, I thought, she already knows how to imitate animals! To be a supportive mother I too shouted APA APA… trying to do her ape moves. But Thea starts to cry and even more eagerly shouts apa. Oh, I think, she’s pooped in her diaper, and it’s itching. Down with the tights and out of them a plastic monkey jumps. Thea shines up very happy and shout out loud: APA.
Now we try to figure out how to get the monkey back to daycare without Thea noticing it.
De allra flesta veckorna per år ser lika ut. Morgon med barnen. Göra frukost. Dagis. Jobbet. Hem. Äta middag. Vara med familjen. Lägga barn. Somna för tidigt. Helt okej, men inte så mycket chill med the dudes. I dag är jag både erbjuden fotbollskväll hos grannen och bio med nyss årfyllande kompis & company. Det blev bio. Vilket lyxutbud.
—
Most of the weeks looks a-like. Morning with the kids. Make breakfast. Daycare. Work. Home. Eat dinner. Spend time with the family. Put kids to bed. Fall asleep to early. Totally okay, but not very much chilling with the dudes. Today I’m offered fotball evening at the neighbour and going to the movies with just-birthdayed pal & co. Movies won. Talk about luxury fun range.
Idag kommer Aftonbladet sälja många tidningar. Äntligen är det bekräftat: bröllop 2010 mellan Victoria och Daniel. Eller hur var det nu igen? Jag trodde att de redan var förlovade men det visar sig att de gör det idag. Snacka om att inte ha koll alls. Tyvärr fångade en så stor nyhet mig väldigt kort stund, för jag såg det här rubriken brevid: Här ramlar modellen under modevisningen och var tvungen att klicka. Skadeglädje är den bästa glädjen! Föresten.. är det nu man säger grattis till förlovningen, Victoria? Men oss emellan: visst är förlovning ingen big deal när man praktiskt taget bor ihop sen länge?
—
Today Swedish media will sell a lot of copies. Finally it is comfirmed: the wedding between crown princess Victoria and her Daniel in 2010. Or how was it again? I thought they already was engaged, but it shows that they will do it today. I’m not following this too well. Unfortunately the big news of today just catched me for a few seconds, because on the same page I saw this headline: ”Here the model falls on the catwalk” and had to click on that link. The malicious pleasure is the only true pleasure. By the way, is it now time to say: congratulations to the engagement, Victoria? But just between us: engagement isn’t such a big deal when people already practically live together since ages?
Har, som Lina skrivit, ägnat hela helgen åt jobb – och jobb av det allra roligaste slaget. Jag har fått äran att delta i coaching av 11-15-åringar och deras skrivande i tidning. Vilka roliga tankar man får möta. En, bara en, som exempel, tänker jag skriva även om det kanske är konfidentiellt. Hur tänker en guldfisk, klurade en av dem på. Hur kommer man ens på tanken? Kul var det. Sent blev det. Mätt var man. Trött är man.
—
Did, as Lina already has written, work all weekend. And it was work of the most fun kind. I got the honour to be part of coaching 11 to 15 years old kids in their writing for a magazine. Such creative brains they have. One, and only one, thought I will tell, even though it’s probably confidential. ”How does goldfish think?” did one of them write about. How do one even invent the question? Fun it was. Late it was. Stuffed one was. Tired one is.
Jag har konstaterat att halva nöjet med att blogga ligger i att publicera bilder, flera ideér om nytt inlägg får jag lägga ner bara för att jag inte har kameran till hands. Problemet måste lösas så fort som möjligt.
Så går det när man är duktig och ”städar bort” saker och ting bara för att de inte ska ligga framme. Av erfarenhet vet jag att saker brukar dyka upp när man minst behöver de, så det lär dröja tills jag får se kameraladdaren igen. För bloggandet tänker inte jag sluta med än. (om ingen längre läser så kanske man blir tvungen till slut). Nå ja.. vi gör väl som vanligt: ska köpa nytt och så har vi reservladdare i fall den gamla behagar att dyka upp.
—
I’ve found out that half the joy blogging is to publish photos. I have to cancel ideas on new posts just because I have no camera available. The problem needs to be solved asap.
That’s the way the story goes when your to efficient cleaning away things just not to have them laying everywhere. By experience I know things use to turn up when not needed, so it will probably take a while before seeing the charger for the camera battery again. ‘Cause I’m not stopping the blogging yet (if people doesn’t stop reading, then I have to). Well, well… we do as usual: We buy a new one, having the old one as extra if it feels for appering again.
Usch vad trött jag är. Mårten jobbar hela helgen. Han är i Stockholm på ett uppdrag och kommer hem vid midnatt nu i två dagar i rad. Det känns i kroppen att man har varit själv och tagit hand om tjejerna dygnet runt (båda turas om att vakna på natten eller i värsta fall som i fredags vaknar de samtidigt och gråter)+ försökt komma i kapp med allt i hemmet. Jag har lyckats städa i två rum i fredags (vilket inte syns idag så jag får börja om igen), jag har sorterat 6 blåa ikeapåsar av tvätt som ska tvättas idag kl 19-22. Nu kan inte jag dra ut på det längre för nu alla kläderna är slut. Så jag måste tvätta. Vi ligger efter med disken med. Hela veckan har varit helt crazy med firmaflytt , mitt tenta osv.. Imorgon fyller Mårten år så det ska köpas födelsepresent och god mat till frukost. Jag längtar efter semester!!!
—
I’m so tired. Mårten works all weekend. He is in Stockholm on an assignment and comes home at midnight two nights in a row. It feels in the body taking care of the girls alone (they take turn waking up at night or worse, like friday, both wakes up crying at the same time) meanwhile trying to get the apartment in order. Two rooms cleaned friday (which noone can see today, so I have to start all over again), six blue Ikea-bags of laundry sorted to be washed 7-10 tonight. It’s not possible to wait with the laundry – all clothes are dirty now. We are so after with the dishes. all week has been totally crazy; moving the office, having exam. Tomorrow’s Mårten’s birthday so we need to get a present and some good food for breakfast. Longing for vacation!!!
Satt vid datorn och som vanligt surfade igenom bloggar som jag följer. Plötsligt kom jag på att söka på min lilla by i Litauen och se om man får några träffar. Till mitt stora förvåning så fanns det här på youtube.com.Så ser det ut när man åker hem. Daugeliaidelen är inte jag så välbekant med. Jag var inte från den ”stadsdelen” man liksom fick inte ”beblanda sig”.
—
At the computer surfing around on the blogs I follow. Deciding to search for my lillte home village in Litauen to see if it scores anything. To my big surprise I found this at Youtube.
This is how it looks like going home. The Daugeliai part I don’t know that much. Not from that hood, it wasn’t okay being with people from there.
Idag har jag tenta i statistik. Usch.. hade ingen som helst lust att läsa böckerna så får vi se hur det går. Som tur är får man ta med sig alla anteckningar och böcker om man vill. Och det vill jag! Sen får jag se om det blir till hjälp, jag har liksom ingen aning vad det står i dem eller rättare sagt var i boken saker och ting står, men men, vi har ju 4 timmar på oss. jag hinner nog att läsa igenom allt och skriva provet på den tiden. I vanliga fall brukar jag vara pessimist men idag tvingas jag tänka positivt. Wish me luck!
—
Today I have an exam i statistics. Yuc… didn’t feel at all for reading the books so we’ll se how it works. Luckily you can bring your books and notes if you wanat. I do! We’ll se if they are of any help for me. I don’t now what’s in them, or more correctly, where to find things in them, however we’ve got four hours to do the exam, so I might be able to both read the books and do the test. Normally I’ m pessimistic, but today I’m forced to think positive. Wish me luck!
Senaste kommentarer