Bloggaren och supergrafikern Mathias Lövström (www.mattis.se) körde shorts- och grillpremiär igår. Själv bytte jag till sommardäck igår. Vem är sen och vem är tidig?
—
The blogger and super graphic designer Mathias Lövström (www.mattis.se) had shorts and bbq premiere yesterday. Meself switched to summer tyres. Who’s late, who’s early?
I dag hade jag cykelslang på inköpslistan. Märsta låg närmast – alla ställen jag skulle till låg enligt kartan på www.hitta.se precis bredvid varandra. Perfa! Åkte dit – och ingen visste om de andra butikerna, fast de ligger i samma centrum. Märsta centrum liknar en stadsdel av Rom. Små gränder. Tusen språk. Men jag hittade vad jag behövde och körde sedan en kebabtallrik där. Och just då, i den tidiga sommarsvala kvällen blev jag out of the blue supersugen på riktig köfte. Med ayran.
Hemma igen var vi 2-3 granngubbar som bytte den jämrans slangen. Min pump läckte luft, men inte Ivans. Ronny konstaterade att kedjan slakade för mycket. Christopher höll sällskap. En riktig Greklandsafton blev det, med gubbhäng på gården. En vanlig vardagskväll i april.
Today bicycle tube was on the shoppinglift. Closest from home was Märsta – all the places I planned to visit was really nearby according to the Internet map. Purrfect! Went there – and noone knew abokut the other stores, even if they were in the same centre. Märsta centre is like a part of Rome. Small alleys. A thousand languages. But I found what I needed and bought myself a kebab plate for dinner. And then. Right there. In the early summer cool night I just, out of the blue, started to wish for real köfte. With ayran.
Back home again, 2-3 neighbour dudes helped me out to change to tube. My pump was leaking air, but not Ivans. Ronny pointed out that the chain was to loose. Christopher kept company. A really Greek evening it was, with men hanging out in the yard. A regular early evening in April.
…listmontör, grafisk designer, elektriker, rörmokare, cykelreparatör och till allra sist en anings lite trött. 6 dagar till min älskade familj är tillbaka.
…spline installer, graphical designer, electrician, plumber, bicycle repairman and finally a itsy bitsy tiny bit tired. 6 days left until my beloved family is back home again.
Pip, pip! Det kom just ett mms. Ingen text, bara en bild. Den här.
Bip, bip! Just got a photo message on the phone. No text, just a photo. This.
Inatt väntar oss en utmaning: väcka barnen, klä dem och få dem in i bilen för att åka till Skavsta för Ryanairsflyg till Riga och därifrån fortsätta mot Litauen till mamma och pappa. Men först gäller att vakna själv. 4:15 ska vi sitta i bilen och börja åka. Usch blev trött bara av tanken. Men men vill man ha kul får man anstränga sig lite. Och det kommer bli så roligt komma hemhem. Igår gick mamma på gården iklädd shorts.. Det låter som ett bra ställe att komma till. Sol och ba.. nej värme. Det blir bra. Hoppas att det kommer värme till er oxå här hemma. Stackars dig Mårten.
To night a challenge is awaiting us: wake the kids, get them dressed, get them in the car and drive to Skavsta Airport to Ryanair towards Riga and from there further to Lithaunaia to mom and dad. But first we need to wake up ourselves. 4:15am we need to be in the car. Tired just thinking of it. But if one want to have fun one need to put in som efford too. And it will be so nice to come homehome. Yesterday mom was on their yard in shorts. It sounds like a good place to be. Sun and ba… no heat. Will be great. Hope it will be warm here at home too. Poor you Mårten.
Det är extremt sällan som det blir stopp på mina ord. Men när jag bara vill skriva: I morgon slutar Thea sitt dagis och börjar på Siris, då tar dom i och för sig inte heller slut, men dom stockar sig på varandra. Big deal? Ja! Det är tredje barnomsorgsbytet innan hon ens fyllt två år. Och det har varit en jättejobbig resa hittills för henne. Men nu är det vardag och så normalt det nog blir med henne i den här åldern och hon vill till dagis – då byter vi igen.
Må Gud vara oss nådig och låta övergången fungera bra, för det var faktiskt en mardröm i flera månader. Maria, Kerstin, Lena, Ingela och de andra har gjort ett fantastiskt jobb att göra henne dagisvan. Hoppas, hoppas, hoppas det spelar roll.
—
It’s extremly rare that my words stops. But when I just want to write: Tomorrow Thea has has her last day at her daycare and will start at Siri’s instead, then they don’t stop, but they pile up on each other. Big deal? Yes! It’s the third time she changes daycare before she’s even two years old. And it has been a tremendously hard road to travel for her so far. But now it is as normal it ever will be with her at this age and she wants to go to daycare – then we change again.
May God be mercyful letting the transition work smoothly. It really has been a night mare for several months. Maria, Kerstin, Lena, Ingela and the other has made a great job to make her used to daycare. I soooooo much hope it does matter.
Förritiden skrev jag låtar. Hits som ”Vi ska strida” och ”Träsket” trängdes med andra hits som ”Sången om hästen Sherlock” och ”Epan”. Det där tvärdog efter en avskedskonsert på Kägelholmen i Edsbyn för sådär 20 år sedan.
Men idag kände jag att jag ville skriva en sång igen: No money, no brain.
Melodi: We will rock you, Queens (vill du sjunga, räkna till sex och kör)
No money, no brain.
You don’t pay, you don’t gain.
We at Posten know the drill.
Don’t you pay, you get a thrill.
Still the box, like before?
Only moved one single door?
Doesn’t matter, Posten will
keep the mailbox empty ’til
you will pay the crazy fee.
It’s the Posten warranty.
We will, we will rob ya. We will, we will rob ya.
P-O-S-T-E-N.
Let us say it once again.
P-O-S-T-E-N.
Pay to Adressändringen.
We will, we will rob ya. We will, we will rob ya.
Jag har fått inspirationen från alla leverantörer på jobbet som ringt och undrat varför de får fakturorna tillbaka och dem som väljer att bara straffa, som Swebank som spärrat företagskortet.
Back in the old days I wrote songs. Hits like ”We will fight” and ”The Swamp” hustled together with hits like ”The Song about Sherlock the Horse” and ”The Traktor”. That dropped dead after a goodbye concert at Kagelholmen in Edsbyn about 20 years ago.
Today I felt like writing a song again: No money, no brain.
Melody: We will rock you, Queens (wanna sing? count to six and go for it)
No money, no brain.
You don’t pay, you don’t gain.
We at Posten know the drill.
Don’t you pay, you get a thrill.
Still the box, like before?
Only moved one single door?
Doesn’t matter, Posten will
keep the mailbox empty ’til
you will pay the crazy fee.
It’s the Posten warranty.
We will, we will rob ya. We will, we will rob ya.
P-O-S-T-E-N.
Let us say it once again.
P-O-S-T-E-N.
Pay to Adressändringen.
We will, we will rob ya. We will, we will rob ya.
I was inspired by all the suppliers at work calling wondering why they get their bills back and the ones that just choose to puish, like Swedbank, closing the business visa card.
Högt IQ är inte samma sak som smart. Av de pinsamma saker jag gjort i livet är ett att faktiskt göra ett Mensatest på riktigt, inte bara snoppmätning på nätet. Jag fick 128 då, tror jag, vilket bevisar två saker – jag har lätt att förstå logiska fyrkanter och jag är korkad nog att a) åka ganska långt och b) betala en avgift för att göra ett test för medlemskap i en förening som typ bara mäter sina hjärnsnoppar.
Och jag är inte bitter att jag inte klarade av de 131 som behövs för att bli medlem. Inte alls. Inte ett dugg. Dumma dom.
—
Higt IQ level is not the same thing as clever. Of all embarrasing things I’ve done in life, one is to do a Mensa test for real, not only meassuring d***s om the Internet. I got 128 back then, I think, which proves two things – it’s easy for me to understand logical squares and I am stupid enough to a) go pretty far to b) pay a fee to make a test for membership in a society that, sort of, only meassures their brain d***s-
And I’m not bitter that I didn’t make the 131 that is demanded to be a member. Not at all. Not a bit. Stupid they.
hjärnsläpp big time..
Det går ganska långsamt med min uppsats. Det finns alltid nåt annat som måste göras. Men jag är klar med intervjufrågorna och har bokat flyg till mamma och pappa. För det är i Litauen som intervjuerna kommer att göras. Så idag åkte vi till Uppsala för att käka lunch, köpa diktafon och göra annat smått och gott inför resan. När vi kom hem kändes det som riktigt kväll. Så jag satte i gång med middag direkt. Det fick bli köttbullar och korv + pulverpotatismos för det var bråttom. Med lite bråk fick vi barnen till bordet och själva satte oss för att äta. Sen tittade jag på klockan. 15:55. hmmm.
It takes time to do my essay. Always something else that has to be done. But I’m reday with the interview questions and have booked the flight tickets to mom and dad. It is in Lithuania the interviews will be done. So today we went to Uppsala to eat some lunch, by a digital pocket memory and do this and that before the trip. Back home again it reallh felt like night. I started to cook dinner at once. Meatballs, sausage and powder mashed potatoes, I was in a hurry. With som fuzz we got the children to the table and sat ourselves down to eat. Then I took a look at the watch. 3.55pm. Hmmm.
Senaste kommentarer