Piano versus synt
Äntligen har vi hittat pianot som båda tycker är perfekt för oss. Och det har inte varit lätt ska jag säga.
Jag kommer från det klassiska piano-hållet efter fyra år i gamla Sovjets musikskola med klassisk pianoinriktning, synt var ingen alternativ för mig. Mårten däremot är syntkille som gärna lirar utan noter (han kan inte ens läsa noter), men är grym på improvisation. Så i många år, si så där 8-9, letade vi efter ett intrument som ska rymma allt i ett. Och för två veckor sedan hittade vi den. Rolands nyaste digitala piano HP 302. Å, vad det är perfekt!!! Tre pedaler, simulerat ” eftertryck” återger anslagskänsla hos en flygel m m.., för syntälskaren innehåller det massa sånger att spela till, usb-anslutning mm… Viktigaste av allt – det ser ut som en riktig pianomöbel och..man kan stänga locket för damm!!! Som själva Roland säger: ”Ett exklusivt piano som erbjuder det bästa inom ljudkvalitet och uttrycksmöjlighet.” Me glad, Mårten glad, flickorna ganska nyfikna.
Hej där uppe i Norr. Grattis till ett bra köp.Här har ju flickorna en stor möjlighet att mjukt glida in i musikens värld. Trevligt att Mårten är som jag, när det gäller att improvisera. Har själv investerat för några år sedan i ett mustigt keybord (Yamaha med massor av digitala finesser) Musik är så avkopplande och tonar ned stressen i vardagen. Hoppas att Ni får mycket glädje och roligt tillsammans med pianot. Kramar från Börje
Fingrarna är inte lika pigga som huvudet, men får man träna en stund så kanske det går bättre.