Den grå vardagens fantastiska äventyr

Hej allihopa!
Hoppas att ni alla har det bra och att ni tar hand om er och om varandra!
 
Nu kommer det en lite läskig histora, lite slemmig (eller varig, rättare sagt) så alla ni som är kräkmagade; läs inte mer, ni klarar er utan det! Kram på er! Ha det bra!
 
Till alla er andra;
 
I onsdags for två veckor sedan hade jag ett litet minimyggbett på höger underarm, det kliade lite, så jag kliade det. På torsdagen hade det utvecklats till en liten finne, som jag utan närmare eftertanke klämde, inget ovanligt med det (men det gjorde ovanligt ont)  – just nu är det sällan mindre än 30C dygnet runt, så man svettas nästan jämt och får små finnar och infektioner överallt – jag har fått vid nagelband, skavsår etc.
 
Dagen efter var jag alldeles röd och svullen och på lördagen var halva underarmen täckt av röd svullnad, med en stenhård kula i mitten. Självklart kunde jag inte låta bli att pilla på den, det ligger ju i sakens natur. Jag hade is på, och svullnaden gick ner. Tänkte inte sådär jättemycket på det till att börja med – jag kan få liknande reaktioner av myggbett ibland, så jag bara väntade på att det skulle gå över. (ok, nu blir det slabbigt, i alla fall lite)
 
Sedan blev det större och folk började fundera – är det en böld? Är det ett infekterat bett? Vad är det egentligen? Så på tisdagen bestämde jag mig för att ta hål på den! Efter mycket krångel fick jag hål på den och ut kom det en massa var! Och ont gjorde det, dear friends! Men allt kom inte ut, och det blev i alla fall klart att det inte var en överdimensionerad finne, utan något annat. Så vi bestämde oss att åka morgonen efter till kliniken där jag har min läkare.
 
När jag kom dit så var min läkare ensam läkare där eftersom de andra två var påa konferens i Nairobi så det var ganska tajt schema för honom. Men en bekant till mig är sköterska där och hon hade tid med mig. Hon trodde att det förmodligen var ett bett från en mangofluga, som, om jag förstod henne rätt, lägger ägg i kläderna när de hänger ute och som sedan blir kvar där (som larv då, antar jag) och biter bäraren av kläderna och lämnar sin larv i kroppen för vidare utveckling mot flugstadiet (alltså, jag nämnde det här för några av mina arbetskamrater och de tyckte att det lät väldigt osannolikt, men vad vet jag?). Jag tror jag håller mig till hennes version, men det finns säkert flera versioner. Vi slog upp det på internet och det visade sig att äggen även läggs i sandig jord, så de sprider sig rätt bra genom den.
 
Hon försökte klämma ut mera var, samt skrapa i såret för att se om hon kunde få ut flugan, men det gick inte. Så hon satte på salva med antibiotika och en kompress, som skulle döda flugan, samt tvinga ut allt som finns kvar inne i huden.

Jag skulle låta det vara som det var och komma tillbaka dagen efter för att försöka klämma ut det sista. Om jag skulle få feber, illamående, ont i armhålan eller råda streck upp mot armhålan så skall jag åka tillbaka under dagen, för då har det gått ut i blodet….Läskigt, eller hur? Självklart gjorde det direkt ont i armhålan!! Hahaha!
 
Men det kändes jättebra att ha varit där och rett ut det och det kändes faktiskt inte så läskigt att veta att jag kanske hade en fluga i armen, även om det inte direkt var en idealsituation, om man säger som så!

På kvällen upptäckte jag att jag hade tre misstänkta märken på enda benet och det var med lätt oro som jag åkte till doktorn dagen efter.  Han hittade inte någon fluga, trots lite rotande runt i armen.  Såhär i efterhand har jag insett att den där lilla “finnen” inte alls var en finne utan själva flugan/masken som jag klämde ut, men att den hade påbörjat infektionen i armen med sin blotta närvaro. Konstigt nog så gjorde det inte alls ont när han höll på med pincetten i armen, det enda som gjorde ont var när han av misstag råkade gripa tag i muskulaturen i lagret inunder, det gjorde onekligen lite ont. Min läkare skrev ut antibiotika, avmaskningsmedel (jag kände mig som en medelstor katt) samt kräm med antibiotika i som jag skulle smörja såret med, och sedan lägga om det.

Sedan var det liksom bara att vänta, ta hand om såret på armen och hoppas att de på benet inte vidareutvecklades. Men självklart, mycket riktigt började ett av märkena att svälla och var snart en stenhård klump under huden. Jag smörjde och lade om. Det var ju jäkligt typiskt, var min tanke och utvecklade en fobi för att använda kläder som inte strukits, tills någon utbrast “men sade du till läkaren att du har en katt som går ute i trädgården och sedan sover i din säng?!”. Det var klart att jag inte drog in Katti i det hela, men jag skaffade en handduk att torka av henne med varje gång hon kom in i mitt sovrum….

Självklart kom det var ur det här såret också, och självklart gjorde det, milt sagt, fördjävligt ont, men, den här gången kom flugan/masken ut! Jag hade ju föreställt mig att den skulle vara svart och ha långa ben (varför, undrar jag, varför….?), men det var en liten slemklump som kom ut. Vi undersökte den inte närmare, trots att jag tidigare sagt till Niklas att vi definitivt skulle stoppa den i formalin och spara den! Så fort den var ute slutade såret att vara, och istället blev det en liten urgröpt grop som nu långsamt växer igen. Det är fortfarande svullet, men inte alls på samma sätt. Jag tackar Gud för antibiotika och avmaskningsmedel! Halleluja!

Det är så mycket som har hänt mig sen jag kom till Afrika, och det mesta under de senaste fem månaderna – malaria, urinvägsinfektion, maginfluensa, hosta och nu mangofluga! Min vän sjuksköterskan sade att det kanske inte är så konstigt, det finns så mycket bakterier här och är man inte van så blir det ju värre! Men att ALLT skall handa mig! Okej, Niklas har varit förkyld och haft en infektion i tandköttet, men inget allvarligare. Självklart vill jag absolut inte att han skall bli sjuk, men jag undrar ju lite – vad är det för skillnad på vara immunförsvar egentligen? Och hur mår egentligen mitt? Själv gick man ju till doktorn en gång om året hemma i Sverige, men här….! Jag är en mes! Och hur kommer det sig att de attans flugorna biter just MIG?

Jaja, den frågan är det svårt att svara på, en som är viktigare är:
Hur kommer detta påverka min relation till mango? Jag äter ju mango till frukost varje morgon (Niklas och jag jobbar på att bli hälsosamma!), kommer det här lämna misstänksamma spår i mitt undermedvetna? ;+)
 
Och till er som har bestämt er för att komma ner och hälsa på mig: bli inte upprörda nu, snälla, det här är inte särskilt vanligt och ni kommer förmodligen inte att komma ens i närheten av en mangofluga, trust me! Och om ni gör det så kan ni ju vara smartare än jag och använda myggmedel (och tvätta katten mer regelbundet!), för det slutade jag med när jag fick malaria – men det hade förmodligen hjälpt mig i den här situationen…!
 
 
STOR kram från
Emma och Mangoflugan
- – -

English translation on its way.

Emma i Dar es Salaam Cordylobia anthropophaga, larver i armen, mango fly, mangofluga